Lever du i skuggan av dig själv?

Jag gjorde det. I ca trettio år av mitt liv. Nu är jag 55+ och jäklar vilket annat liv det är nu, mot då…

Vad betyder det – att leva i skuggan av sig själv?

Jag förklarar det som en omedvetenhet om vilka vi är och den kraft vi har, innerst inne. När vi är så fokuserade på att leva upp till ärvda mönster och normer, problem, tillkortakommanden och det  som sker utanför oss (som vi är missnöjda med) så att all energi går åt till hantera, balansera och förändra. Så glömmer vi eller är inte medvetna alls om att vi kan få fram en helt annan naturligt balanserande energi genom att belysa oss ”innanför västen”. Lite grann från ovan och utifrån.

Kliv ur dina känslor, tankar, fysiska obalanser, problem… och det som inte är du. Du behöver inte VARA dem.

När du fixar det, du kan fixa det!, och kan betrakta det som är dina obalanser, det som stör dig, det som du dras med, brottas med och det som normalt upptar ditt sinne till vardags – ta ett steg ur det, ställ det utanför dig själv och betrakta det – vad händer då?

Ta hjälp att förankra dig när det blåser storm.

Känslor är viktiga. Ibland vägledande på ett sätt som får oss att gå vilse i livet. Att lyssna till hjärtat kan vara lurigt om där bor en massa känslor som egentligen är grundade i rädslor när det kommer till kritan. Då är förnuftet en vettig kompis.

Det är viktigt att se och förstå var känslor kommer ifrån, egentligen. Hur du hänger ihop och varför. För att lösgöra dem. Så att du kan skilja på vad som är vad, agera, leva och leda ditt liv med tillgång till den energi som för dig framåt och bygger dig friskt och livskraftigt inifrån och ut.

Själen då?

När jag slutade bära mina känslor som ett tungt pansar klev jag ur skuggan ur mig själv och började fokusera på något annat, djupare, högre, mer meningsfullt och en drivkraft som kom inifrån som jag aldrig tidigare varit medveten om. Själen fick plötsligt luft under vingarna när jag förstod mig själv och tog makten över både mitt liv och mitt mående.

Jag kan fortfarande slänga på mig det där pansaret än idag när jag tappar riktning och fokus. När jag tillåter ovidkommande bagateller ta för mycket plats, när jag glömmer mitt livsuppdrag. För en stund. Det är mänskligt.

Det är då själen viskar; ”Psst. Vad håller du på med?” 😉 

Med övning har jag lärt mig att ta distans, se mina egna beteenden utifrån och ”uppfostra” mig själv att kliva ur det där gnället, den där rädslan och det där egoistiska förhållningssättet till livet. Ibland lyckas jag. Ibland misslyckas jag. Shit happens.

Centrera dig utan att bli självcentrerad…?

Ja. Det är så fascinerande att det vi behöver göra för att kliva ur skuggan av oss själva – skuggan som föder rädslor och egot – är att stå i oss själva, ända in i kärnan. Som dom vi är. Utan skuld, utan att försöka gömma något, prestera något, vara något vi inte är, leva upp till något… Rakt upp och ner i hela härligheten som faktiskt gör att vi är dom vi är. På riktigt.

Då sker helt naturligt en förflyttning från fokus på oss själva till en fungerande och livskraftig givande ”puls” inifrån och ut. Det ger oss energi att vara i balans, ha ork och lust, och vara vårt bästa jag.

Kliv ur dig själv. Betrakta dig utifrån. Vad ser du? 

Ta hjälp om du behöver ett par extra ögon som ser det du själv inte ser. Både din livskraft och det som skuggar den. Du är go som du är. Du kommer alltid ha fel och brister. So what?

Du är människa – med rätt att lysa i den energi du är, innerst inne.

Dela inlägget:
RSS
Facebook
Google+
http://aryelwalett.nu/lever-du-i-skuggan-av-dig-sjalv/
LinkedIn

2 svar på ”Lever du i skuggan av dig själv?”

    1. Vackra människa och själ! Du har det du behöver inom dig. Kraften. Kärleken. Gnistan. Jag vet. För jag har sett dig visa det. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *